HEMMA
Hej vänner!
Har ju varit hemma i 7 månader nu, men kom på att jag ännu inte gjort en sammanfattning av min resa och framförallt inte lagt upp alla bilder! Så här är ett gäng, nu i efterhand förstår jag att det kan vara lite tråkigt att se bilder på cykelbanor och skogar men när man är på plats där borta är varje liten detalj så betydande, varje människa man möter och varje hus som skiljer sig eller inte alls skiljer sig från mängden är det häftigaste man någonsin sett. Man försöker fånga allting på bild men det är bara en bråkdel som kommer med, alla ljud och dofter och intryck osv är något som bara finns kvar inom en själv. Kanske får gå en foto- och skrivkurs inför nästa stora resa för att kunna måla upp en bättre bild av allting, eller så får alla helt enkelt följa med så vi kan dela upplevelsen!
Något som var en stor del av resan var att folk kom fram till mig och frågade om vad jag sysslade med egentligen. Det var 9/10 gånger samma frågor, alltså var jag kom ifrån, vart jag skulle, hur lång tid det skulle ta och varför jag gjorde det helt frivilligt osv. Därför har jag besvarat detta här, mest för min egen skull så jag inte glömmer bort vad jag gjort, men också för att skryta lite för det får man göra!!
Min resa började i Victoria på Vancouver Island utanför Kanadas västkust och slutade i New York i USA. Den blev totalt ca 6000km lång, varav 4104 var cykling enligt min cykeldator. Jag rullade igenom 6 kanadensiska provinser och 7 amerikanska delstater. Det tog ungefär 2 månader från början till slut. Jag åkte mestadels genom mindre orter, skog, prärie och berg, men passerade även igenom de större städerna Calgary, Saskatoon, Winnipeg, Toronto, Montreal och Boston. Första biten sov jag mest i tält men upptäckte ganska snabbt att det finns är så mycket mer givande att ta hjälp av folk som erbjuder en ett hem att sova i så då blev det inte mycket tältning förutom helvetesnatten i Ontario då.... Oftast åt jag frukost tillsammans dessa människor innan det var dags att bege sig och under dagarna blev det många gånger hamburgare/pizza och stopp på bensinmackar för att trycka i sig lite snabba kolhydrater i form av choklad och kakor. Vill inte ens veta hur mycket pengar jag spenderade på Tim Hortons (kanadensiska Starbucks typ, världens bästa ställe), men det är tack vare kaffe- och donutstoppen där som jag kunde utnytta deras wifi och hålla kontakten med er!
Min största lärdom av denna resa är att våga. En fråga jag fick i princip varje dag var hur jag kunde ge mig ut som ensam liten tjej i ett främmande land, och i teorin är det säkert en rimlig sak att oroa sig över men när man väl är på plats är det just det som gör resan - att vara ensam med en cykel större än en själv gör att folk vill ta kontakt, de är nyfikna och vill en väl. Jag tror att just rädsla är det som stänger många inne, rädslan för det okända och tron om att människor är onda. Ärligt talat så känner jag mig mer rädd att gå hem från stan på kvällen än att korsa en kontinent på cykel. Det säger väl ändå en del?
Just nu vet jag inte vad som kommer härnäst, skulle kunna göra om samma resa flera gånger om men måste försöka hitta ett jobb, kanske börjar plugga till hösten. Får se.
Tack för ni delat denna resa med mig familjen och vänner och de andra som fått nys om bloggen! Kram!
