Bishkek-Osh
Efter några lugna dagar i Bishkek bestämde jag mig för att åka söderut mot Osh. Det finns ingen kollektivtrafik här utanför städerna så det är antingen delad minibuss eller delad vanlig bil. Imorse åkte jag till en bazar, sen en en busstation och sen en till bazar. Fattade absolut ingenting om vart jag skulle, så min taxichaffis sprang runt och frågade folk. Till slut hittade vi vad som verkade vara Bishkeks enda bil som skulle till Osh, och eftersom bilarna inte åker förrän de är fulla (tidtabell är inte en grej) fick jag spendera två svettiga timmar i skuggan av ett vaktbås innan vi till slut rullade iväg.
Bilen hade inga bälten men däremot en Nokia på sladd. Vi stannade på en bensinmack strax efter att vi lämnade stan, för att chauffören skulle få ett USB-minne med musik från sin kompis. Här visste jag inte att de kommande 12 timmarna skulle skifta mellan att bli en sonisk dröm och mardröm. Vissa låtar var toppen och vissa hemska, till och med jag som är byggd av dunka dunka kände ganska snabbt att nuuuu lugnar vi oss.
Ungefär halvvägs fram stannade vi och åt. Vi hade gasat ner för bergen i rasande tempo så det var absolut ett trevligt avbrott. Sen flög vi vidare!
Nu är klockan 20.47 och vi har 4 av 12 timmar kvar. Det är en ung tjej, jag och två kvinnor. Jag råkade välja mittenplatsen, dumt beslut med facit i hand eftersom turen hittills varit typ 90% slalom genom bergen. Bra core-workout för att inte flyga in i dom andra, men får ibland hålla fast mig i taket eller i dörren vid lilltjejen. Kvinnan bredvid mig kollar TikToks på högtalare, chauffören dunkar nån kyrgyzstansk E-Type medan han kör förbi exakt varje bil samtidigt som han scrollar på mobilen. Han är också sur på varje person som kör i vanlig fart så han kollar in i alla bilar vi kör förbi för att se vilken dåre det är som bromsar ner hans vansinnesfärd. Kvinnan bredvid mig har inte borstat tänderna sen Jesus tid så jag måste sitta med huvudet liksom vänt från henne. Lilltjejen bredvid mig har lyckats somna. Jag har lyssnat igenom senaste veckans avsnitt ur Morgonpasset, väldigt glad att jag laddat ner dom för att kunna fokusera på något i denna stund.
Till SLUUUUT var det över. Vi blev avsläppta i en by utanför Osh där vi lastades in i en annan bil. Den hade både AC, bälte och ingen musik så jag däckade direkt under den sista timmen.
Väl framme på hostelet var tjejerna i mitt rum fortfarande vakna och vi småsnackade lite innan jag däckade i 100 år.
En erfarenhet rikare!
