stephange.blogg.se

KINGSTON

herr e gud trodde nästan jag skulle dö igår, kommer säkert skratta åt det om en vecka men fyfan vad rädd jag var. hade siktat in mig på att spendera natten i Belleville, men en karl på cykel stannade mig och sa att jag absolut måste stanna på närmsta camping eftersom det skulle börja storma när som helst. jaha så fick det bli, körde ner söder om Brighton till en nationalpark där man kunde tälta, var mitt ute i skogen och när jag precis satt upp tältet började det åska och blåsa och regna och tänkte att okej nu är det över, inte en kotte i närheten. fick för mig att det fanns björnar så blev livrädd, ringde parkvakten och han bara skrattade.....tydligen fanns det bara tvättbjörnar och skunkar, som gärna gör ett försök att komma in i tältet för att hitta mat. så där var jag, utan någon att prata med eller nåt. vaknade typ hela tiden av oklara djur utanför tältet och varje gång tänkte jag att jag skulle bli biten och få rabies. hade aldrig ens tänkt tanken på att vara rädd om nån mer var där. vakten sa till mig att göra ljud om jag hörde något så tog fram mitt munspel och försökte lära mig spela halva natten. sov knappt alls och hoppade inte på cykeln förrän vid lunch idag.

inte bästa första upplevelsen av camping på egen hand så fick tag på ett gift par i sina bästa år i kingston. så himla söta, fick pizza, dusch och framförallt sova inomhus. längtar så mycket till att nån gång ha möjligheten att ge tillbaka till hela cykelcommunityt efter all hjälp jag fått på denna och tidigare resor, det är så himla fint hur man kan skicka iväg ett mail och inom några timmar vara hemma hos främmande människor som tar hand om en eftersom de vet hur ovärdeligt det är efter en lång dag på hojen. tror för övrigt jag börjar få feber eller så är det bara jättevarmt hela tiden eller så är jag allergisk mot nåt eller allt på en gång. ok lite bilder

åkt denna led från toronto, dock bara delar eftersom den tar för många omvägar. bra initiativ i alla fall!! mestadels går leden där det inte finns några bilar.

för övrigt intressant att se hur pass annorlunda jag blir bemött nu när jag är ensam, tidigare har alla i första hand pratat till Jonas, en man på prärien frågade liksom honom om jag var tillräckligt gammal för att vara i en bar, men nu helt plötsligt behandlar alla mig som "vuxen"/"värdig"/"människa". en karl cyklade med mig i säkert 1-2 mil igår, han var väl runt 60 kanske och tränade till ett duathlon samt pekade ut alla hål i vägen så jag inte skulle råka åka i ett. jättetrevligt!! men vet att det varit annorlunda om jag fortfarande haft sällskap, då hade jag istället hamnat i bakgrunden. man orkar liksom inte hela tiden behöva anstränga sig för att ta del av samtalet varje gång så kan lika gärna åka längre bak och lyssna på musik. kommer bli spännande att se hur detta utvecklas!